Om Ammarnäs

 

Ammarnäs låg länge i väglöst land. Första vägsträckan från Ammarnäs till Gillesnuole var färdig 1923 men först 1939 fanns det väg hela sträckan 9 mil ner till Sorsele. Man fick slita hårt för att skaffa sig förnödenheter.

Salt, mjöl, kaffe och tobak inhandlades i Lycksele 24 mil enkel väg eller hos L.A Meyer, Mo i Rana, Norge, 15 mil enkel väg, till stor del över kalfjället.

Turismen började så smått redan i slutet av 1930-talet. Två systrar, Matti och Mandi Rehnman, drev Hotell Rehnman i Sorsele. Dessa övertalades av landshövdingen Gustav Rosén att starta ett annex i Ammarnäs

Förhistoria

Området kring Gautsträsket, Vindelälven och Tjulån är rikt på lämningar från förhistorisk fångstkultur. Framför allt rör det sig om boplatslämningar. Bland lösfynden kan nämnas skrapor av kvartsit, en stenklubba med skaftränna, brynstenar och en sländtrissa av täljsten.

Samisk historia

Samer vid gamla kyrkstaden i Ammarnäs 1871. Kapellet ses uppe till vänster.

I historiska källor uppträder Ammarnäsområdet för första gången på Anders Bures karta över norra Skandinavien, tryckt 1611. Gautsträsket finns där med under namnet Kaute T[räsk], medan det närbelägna Tjulträsket kallas för Kunoko T[räsk]. På Jonas Persson Geddas karta över Ume lappmark från 1671 är lappskatteland inritade runt hela Ammarnäsområdet.

I området runt Ammarnäs finns en mängd lämningar efter gamla samiska visten som i många fall var i bruk under 1900-talets första decennier. Flera gravar och kultplatser är också kända

Ammarnäs ligger inom det umesamiska språkområdet. I samband med tvångsförflyttningen av Karesuandosamer på 1930-talet flyttade dock två nordsamiska familjer in till Grans sameby, vilket innebär att även detta språk finns representerat i området.

Nybyggarna

Ammarnäsområdet hade en uteslutande samisk befolkning fram till början av 1800-talet. På den plats som idag heter Ammarnäs insynades 1803 ett nybygge under namnet Övre Gautsträsk, men det förblev öde tills det återupptogs 1820 av samerna Måns Sjulsson i Gran och Abraham Sjulsson i Ran. Det blev dock Nils Johansson från Grundfors i Stensele som blev platsens förste aktive jordbrukare efter att ha övertagit nybygget 1827.

 

Potatisbacken

Jordbruket i Ammarnäs byggde i stor utsträckning på ängsbruk, främst bedrivet i det deltaland som bildas vid Vindelälvens och Tjulåns utlopp. Ängarna översvämmas av vårfloden varje år och blir därigenom naturligt gödslade. Höet samlades i lador, som fortfarande i stor utsträckning finns bevarade. Frosten var ett allvarligt problem för åkerbruket, men potatisland anlades på sydsidan av en av de tre stora moränkullarna, känd som Potatisbacken.

Kapellplatsen

Ammarnäs kapell tillkom 1858 för att ersätta Jillesnåle kapell som barmarksperiodens kyrkplats för samerna. Namnet Ammarnäs användes till att börja med i samband med kyrkplatsen. Kring kyrkan växte det fram en samisk kyrkstad med enkla stolpbodar.

Riksintresse för kulturmiljövården

Ammarnäs är av riksintresse för kulturmiljövården. Uttryck för riksintresset är kyrkan med den samiska kyrkstaden, Gautsträskets deltalandskap med slåtter- och betesmarker med många ängslador samt Potatisbacken mitt i byn.